***

När man åker taxi fram och tillbaka till sturup och hit och dit i Stockholm vid tillfällen så blir det en del taxichaffisar man träffar. Det är rätt kul. Jag brukar sätta mig där fram och prata med dem. Jag undrar vad de är för några och hur deras liv ser ut. Det är det här mötet med männiksor jag tycker är så intressant. Andra kulturer och livsöden än man själv är van vid. Ofta är det ju invandrare och det är spännande att höra deras historia. Dock ska jag inte säga alla. Jag låter bli självmordschaffisarna från malmö - dvs de yngre, lite mer hetlevrade pågarna som får en att krypa ihop i baksätet av skräck och undra om man inte skulle tecknat en livföräkring tidigare..

Men de flesta chaffisarna har jag haft intressanta möten med. En svensk chaufför som kört mig ett par gånger har lärt mig allt om hur det fungerar som egen företagare på taxibolag. Intressant. Det visste jag inte och hade ingen koll på alls att det fungerade så. En annan chaufför som jag träffade i Stockholm kom från Grekland och berättade hur han kommit hit och hur hans familjs situation var nu. Det visade sig att han hade bott i Trelleborg under sin ungdomstid och visste mycket väl vart jag bodde och hur stan såg ut. Det var kul! Och han försökte med gott hjärta att få mig att välja Grekland nästa gång jag ska på semester.

En annan chaufför från sydamerika lärde mig allt om hur man skiljer ut olika spanska dialekter från varandra och hur de avslöjar från vilket spansktalande land man kommer ifrån. Han hade så mkt att berätta om viner och hur de geografiska förhållandena påverkar vinkvaliteten och om alla intressanta människor han träffat som chaufför så han körde i 60 hela vägen från Sturup till Trelleborg för att hinna berätta så mkt som möjligt. Det var kö bakom.. men det var rätt trevligt och jag hade ingen tid att passa så jag lät honom hållas.

Ytterligare en annan chaffis bröt på ryska och såg ut som en avdankad maffiasnubbe vid namn vladimir. Han vägrade säga ett ljud under hela resan och jag ville inte bli mördad på vägen så jag satt tyst och stilla och stirrade på samma punkt under hela resan.  Det var mindre trevligt.

Mannen jag åkte med sist var jättetrevlig och go, men jag kommer inte ihåg varifrån han var men han blev så glad över vårt samtal och rörd över att jag skulle åka iväg till Afghanistan att han tog mig i hand när han lämnade av mig och gav mig en tafatt kram. Jag var nog inte bara en anonym kund längre som skulle köras från punkt A till B, jag var en människa som också hade en historia. Precis som chaffisarna också är. Och människor gör mig nyfiken :)