***

Texten nedan är skriven av Erik Wiman, Texten finns publiserad på Aftonladet i sin helhet.

Hans namn är Joshua Blahyi. En ung liberian som blivit frälst och predikar guds kärlek. I en sliten kyrklokal utanför Liberias huvudstad Monrovia berättar han om hur för fem år sedan han fick en uppenbarelse och lämnade sitt gamla liv bakom sig. Men pastor Blahyi är massmördare och har tiotusentals liv på sitt samvete. Fram till 2005 var han general Butt Naked, en av LIberias mest fruktade rebelledare. Enligt egen utsago brukade han äta sina fiender. Han tog sig namnet eftersom han och hans män alltid gick till strid nakna. Du möter Butt Naked och flera andra före detta liberianska krigsherrar i VBS:tv:s dokumentär om Liberia.

Reportageteamet, med journalisten Shane Smith i spetsen, beger sig till en av världens farligaste platser; slumområdet West Point i Monrovia. De intervjuar mördare, korrupta poliser, prostituerade och gatubarn. De besöker kyrkogårdar där gravarna har grävts upp och blivit bostäder för hemlösa.

–”Situationen i Liberia gick från dålig till rent åt helvete. Landet har upplevt armageddon”, säger Shane Smith.

Under 80- och 90-talet slets Liberia sönder av extremt våldsamma inbördeskrig. Självutnämnda rebelledare rekryterade uppskattningsvis 15 000 barnsoldater till vanvettiga och strukturlösa krig där lojaliteterna kunde skifta från en dag till en annan. Enligt FN dödades 200 000 människor.

Sedan 2003 råder formellt fred i landet, men den vilar på de djupa ärr som kriget lämnade efter sig. För de flesta invånarna är vardagen fortfarande en våldsam kamp för att överleva. En undersökning som genomfördes i början av 2000-talet visar vad Liberianerna upplever som de största hoten mot deras säkerhet. På första plats kom landets egen poliskår och på andra plats den egna militären.

–” ”, säger Magnus Jörgel, forskare vid Försvarshögskolan. Sedan 2008 har han arbetat som säkerhetsrådgivare till Liberias regering på mandat av svenska UD.

–”Den misär som människor i Liberia och andra västafrikanska länder upplever går egentligen inte att förklara. Dokumentären visar inte ens de allra värsta bitarna”, säger han.

Magnus Jörgel beskriver sitt arbete som det absolut svåraste uppdraget i karriären. Men också det mest meningsfulla och roliga.

–”Vi ser en enorm skillnad på de två år vi har varit där. Förtroendet mellan civilbefolkningen och militären är fortfarande ansträngd, men det går inte ens att jämföra med hur det var 2007 och 2008. Vi har gjort enorma framsteg.”

Magnus Jörgel hoppas få stanna kvar i LIberia över presidentvalet 2011. Han tror att valet kan vara avgörande för stabiliteten i landet.

–”Freden håller på att etablera sig, men den är fortfarande väldigt skör. Jag tror att det bästa för landet vore den kontinuitet som uppstår om den sittande presidenten blir kvar.”

I sitt arbete möter Jörgel många av inbördeskrigets mäktiga krigsherrar. Det är män som egentligen borde stå åtalade i Haag för sina krigsförbrytelser. Istället har de lyckats behålla sina maktpositioner och etablerat sig som ministrar i regeringen.

-”Vi försöker att ha så lite med dem att göra som möjligt, men samtidigt är de folkvalda och för att nå framgång i vårt arbete kan vi inte utesluta dem.”