***

Gällande Liberia så förstår jag givetvis att det är politiken och delvis "värdlandet" som styr. Det är bara jag som blir något trångsynt när jag hetsar upp mig för något. UN har ju oftast ett avtal med "värdlandet" och reglerar rättigheter, aktioner och insatser i det avtalet med oftast värdlandet som styrande part. Och ibland kan man inte alltid lägga sig i andras rättigheter även om de hanterar dem fel. Sorgligt nog för barnens och de andra civilas skull.. Men så är det.

I andra fall vill värdlandet ha mer hjälp, som fallet faktiskt var i Liberia, men pengarna styr och det fanns inte fler medel för att kunna behålla de svenska styrkorna där. Visserligen stannade andra länder kvar, men om man tittar på vilka länder det var, bla Nigeria och Pakistan så kan man ju diskutera hur väl fungerande det var. Soldater från områden med egna konflikter att bekämpa, inbördeskrig och en massiv korrumption. De var kvar att hjälpa Liberia. Kan man verkligen rensa upp på någon annans bakgård när man själv har det ofantligt stökigt hemma?

Hur som helst så bör jag nog sikta på att släppa min romantiska syn om att kunna rädda alla som behöver det..

Johnny Mad Dog (Hoppets pris) om barnsoldater i Liberia

Har anmält mig till försvarutbildarnas sommarkurser nu. Har två år i rad gått UNJOC-F  i Falsterbo/Revinge (internatinoella preparandkursen) och varit med och utvecklat kursens innehåll från 2008. Nu kommer den i 3:e versionen igen till sommaren förlängt till 2 veckor och helt nytt uppdaterat innehåll igen och jag är så sugen på att vara med! De andra två tillfällena var så givande på två så olika sätt. 

Men samtidigt är jag dum nog att tänka smart. Nu står det redan UNJOC-F två gånger i Plisen ju. En tredje gång kanske folk börja undra om jag är trög eller nåt.. eller ifrågasätta varför denna inte vill prova nåt nytt. Dessutom hade det varit bra att bygga på listan med lite fler olika kurser med förhoppningsvis lite meritvärde och som jag kan använda vid ansökan till utlandstjänstgöring. Och för att samtidigt bredda mig själv - vetgirig och nyfiken ju.. 

Vecka 26+27 i Falsterbo blir det antingen CBRN grund+ instruktörskurs eller Psykologiska operationer grund + fortsättning. Har velat gå Psyops ett par år nu men de har krockat med int. prep kursen varje år. Vad kan vara mer intressant än psykologisk krigsföring och påverkan? Jag tror faktikst det är en perfekt kurs  för mig som alltid funderar för mycket och ska analysera allt i bitar och ha full koll på allt. CBRN har jag som reserv om det blir fullt. Dock har jag lite ångest över att behöva spendera tiden innomhus i två veckor. Jag med mitt utebehov..

Vecka 28, också Falsterbo, har jag anmält mig till Ledarskap - UGL. Kan nog också vara utvecklande och givande men känner mig en aning osäker gällande just den kursen. Gillar inte att tappa greppet och jag antar att det  är det som ska ske där delvis. Självinsikt och ärlighet kan vara jäkligt jobbigt..

Hade en diskussion med ett befäl om hur en gruppchef ska vara och inte vara. Dvs hur nivån på den egna arbetsinsatsen ska vara när saker ska bli gjorda. Själv har jag nog en tendens att gå ifrån styrandet och ställandet en bit för att själv göra förmycket av själva arbetet. Men det känns viktigt att föregå med gott exempel. Det ska inte bli så att man utnyttjar sin ställning för att slippa skitgörat själv. Som en av gruppcheferna under GSU´n, han hjälpte inte till med morgonrutinen ens bara för att han kunde slippa. Idiotiskt. Det gör ju att gruppen tappar förtroendet fullständigt. Samtidigt har jag en känsla av att jag tyvärr vill vara med och göra jobbet för att jag då vet att det blir ordentligt gjort... Tror kaptenen som höll i ledarskapsutbildningen skulle kalla det för ett ganska utmärkande konventionellt ledarskap. Det här med behovet av att ha fullständig kontroll alltid. Hahaha! Tror UGL kan vara bra för mig!!

Falsterbo kursgård är ett underbart ställe med fräscht boende, supergod mat från Resturang Havsnära, jättevacker natur med vita sandstränder och lummiga tallar. Gillar man natur så älskar man Falsterbo! Så jag kommer att ha tre bra veckor med en tippad viktökning på ett par kilo tyvärr ;)


                  Internationella preparandkursen 2009 - klicka för större bilder.

                                         
              Mattis & Spanien                        VCP                 Försvar av Camp/Ella gård

Texten nedan är skriven av Erik Wiman, Texten finns publiserad på Aftonladet i sin helhet.

Hans namn är Joshua Blahyi. En ung liberian som blivit frälst och predikar guds kärlek. I en sliten kyrklokal utanför Liberias huvudstad Monrovia berättar han om hur för fem år sedan han fick en uppenbarelse och lämnade sitt gamla liv bakom sig. Men pastor Blahyi är massmördare och har tiotusentals liv på sitt samvete. Fram till 2005 var han general Butt Naked, en av LIberias mest fruktade rebelledare. Enligt egen utsago brukade han äta sina fiender. Han tog sig namnet eftersom han och hans män alltid gick till strid nakna. Du möter Butt Naked och flera andra före detta liberianska krigsherrar i VBS:tv:s dokumentär om Liberia.

Reportageteamet, med journalisten Shane Smith i spetsen, beger sig till en av världens farligaste platser; slumområdet West Point i Monrovia. De intervjuar mördare, korrupta poliser, prostituerade och gatubarn. De besöker kyrkogårdar där gravarna har grävts upp och blivit bostäder för hemlösa.

–”Situationen i Liberia gick från dålig till rent åt helvete. Landet har upplevt armageddon”, säger Shane Smith.

Under 80- och 90-talet slets Liberia sönder av extremt våldsamma inbördeskrig. Självutnämnda rebelledare rekryterade uppskattningsvis 15 000 barnsoldater till vanvettiga och strukturlösa krig där lojaliteterna kunde skifta från en dag till en annan. Enligt FN dödades 200 000 människor.

Sedan 2003 råder formellt fred i landet, men den vilar på de djupa ärr som kriget lämnade efter sig. För de flesta invånarna är vardagen fortfarande en våldsam kamp för att överleva. En undersökning som genomfördes i början av 2000-talet visar vad Liberianerna upplever som de största hoten mot deras säkerhet. På första plats kom landets egen poliskår och på andra plats den egna militären.

–” ”, säger Magnus Jörgel, forskare vid Försvarshögskolan. Sedan 2008 har han arbetat som säkerhetsrådgivare till Liberias regering på mandat av svenska UD.

–”Den misär som människor i Liberia och andra västafrikanska länder upplever går egentligen inte att förklara. Dokumentären visar inte ens de allra värsta bitarna”, säger han.

Magnus Jörgel beskriver sitt arbete som det absolut svåraste uppdraget i karriären. Men också det mest meningsfulla och roliga.

–”Vi ser en enorm skillnad på de två år vi har varit där. Förtroendet mellan civilbefolkningen och militären är fortfarande ansträngd, men det går inte ens att jämföra med hur det var 2007 och 2008. Vi har gjort enorma framsteg.”

Magnus Jörgel hoppas få stanna kvar i LIberia över presidentvalet 2011. Han tror att valet kan vara avgörande för stabiliteten i landet.

–”Freden håller på att etablera sig, men den är fortfarande väldigt skör. Jag tror att det bästa för landet vore den kontinuitet som uppstår om den sittande presidenten blir kvar.”

I sitt arbete möter Jörgel många av inbördeskrigets mäktiga krigsherrar. Det är män som egentligen borde stå åtalade i Haag för sina krigsförbrytelser. Istället har de lyckats behålla sina maktpositioner och etablerat sig som ministrar i regeringen.

-”Vi försöker att ha så lite med dem att göra som möjligt, men samtidigt är de folkvalda och för att nå framgång i vårt arbete kan vi inte utesluta dem.”

The vice guide to travel - Liberia part 1/8

Det är i dessa fall jag starkt ifrågasätter systemet - när det går till spillo. Så mycket tid och kraft och pengar som läggs ner på en mission och sedan bara man försvinner igen och lämnar landet åt sitt eget öde.  Var det lönt?? Ska man satsa på något måste man göra det fullt ut. Att hjälpa "lite" gör varken från eller till utan är ett himla slöseri. Får känslan av att man inte gör det av rätt orsaker från början då. Man är där för att man "ska" enligt avtal, ett visst antal år, inte för att få ett visst resultat. Och i detta fall anser jag att resultatet är det viktiga - inte att ett hjälpande land på papper kan visa att de gjort sin del av kakan och visat upp sig på plats, nöja sig med det och tycka att det räcker. Javisst jag kanske är orealistisk och en smula naiv som låter medlidandet och empatin ta över. Men jag kräver ingen utopi, dock att ska man hjälpa, så hjäper man. 

Se filmen - det får en att fundera över läget och inse hur lycklig man ska vara över att vara född där man är. Stackars förlorade människor i Liberia. Liberia, beskrivet som landet som är helvetet på jorden. Kan inget annat än att hålla med efter att sett dokumentären. Och vem är jag att bara strunta i det?

Ja, då sitter man här på jänvägscaféet i Norrköping med en riktigt sliskig och halvtaskig kebabtallrik framför sig. Borde veta bättre. Det ser alltid så gott ut på bilderna och jag lyckas gå på den där varje gång.. Har en glassbox framför mig så jag tror att jag ska botanisera i den boxen istället om en stund och se om jag hittar Ben & Jerrys nya Peanut cookie dough. Det är  åtminstone ett säkert kort. Så är jag garanterad ett par goda timmars sömn me när sockeruset drar blodsockret i botten lagom tills när jag har bordat tåget.

(På tåget) Känner mig som en riktig luffare idag. Ganska äcklig faktiskt. Sitter i de kläder jag sov i inatt och med håret på ända och gårdagens mascara kvar. Så blir det när man har bagaget på ett ställe och sov på ett annat och jäkligt dåligt lokalsinne :) Och en Sjöholm som inte återfanns hemma eller svarade mobilen när jag väl hittade dit. Men jag fick mitt bagage till slut efter att ha funderat på inbrott ett tag och hann till tåget i god tid. Men inte en chans att jag tar fram tandkrämen på en offentlig snusktoalett så jag får istället kompensera min bristande tandborstning med ett tuggummi ur en överbliven grönpåse istället. 

Som sagt, lite halväcklig.. men det är lika gott åt kärringen bredvid som tog min fönsterplats. Hade bokat särskilt den platsen då jag har förmågan att somna gott och sedan kasa ut halvvägs hängande i gången om jag har gångplats. Och så kul är det inte att få folks rumpor i huvudet när de passerar förbi. Men jag orkar faktiskt inte bråka idag.. tycker att jag har skällt tillräckligt de senaste tre månaderna så denna får passera. Jag får hålla mig vaken och surfa istället. Är dock helt slut efter att ha asat 3 månaders Kvarnpackning genom Norrköping. Förstår inte hur jag fått plats i skåpet eller varför jag inte tog hem lite saker under sista permissionen?? Det var nästan så att jag hade förtjänat ytterligare en basker när jag väl kom fram till stationen..

Gårdagen blev ganska städad. För min del åtminstone. Den yngre generationen gjorde det de är duktiga på, dricka förmycket och bli pinsamma medans några av oss "tråkiga" drog oss undan till ett lugnare ställe för en aning mer kultiverade samtal än: Whheeeeey, jag är Sooooldaaat och jag har muckaaaat!!!! Fy fan vad jag är braaaa! Jag är såååå häftig.. wheeey!! Avdelning frammåt mot baaaren!!! and so on.. (Har fått morgonrapport av Björk). Antar att jag och några till nu är klassificerade som kandidater till dansbandsfärjan eller hemmakväll med så ska det låta,  av de andra i plutonen.. Well.. så är det..

Höll på att missa att få mina betyg idag.. Jag gömde mig på logement 106 (karantänen för eventuella magsjuka) och jobbade på en artikel som Kaptenen ville ha som sammanfattade hela utbildningstiden. Jag har lite svårt att hålla mig kortfattad och vill gärna alltid skriva romaner så det tog sin lilla tid att knåpa ihop. Tror det bor en liten författare i mig :) Därefter skulle jag sammanfatta utvärderingarna av befälen och när jag var klar vart det mörkt ute och Kaptenen som delat ut betygen hela kvällen var borta. Jag letade och letade och fick till sist ringa honom. Han kom tillbaka och jag fick mitt betyg.

Blev väl ganska nöjd. Är av den åsikten att får man inte högsta betyget man kan få så har man inte gjort sitt bästa. Men sen har jag kanske lite höga krav på mig själv.. har fått höra det ett par gånger. Visste att alla skulle flyga på mig och vilja veta mina betyg för att jämföra och jag är inte intresserad av en diskussion kring mina betyg så jag sa att jag hade fått ett betyg som var sämre än verkligheten. Konstigt eller??

Och den där baskern och jag kommer inte riktigt överrens tyvärr.. den sitter illa på mig och består av minst 10 km tyg som ligger och hänger på ena  sidan. Har försökt stuka om den ett par gånger men det ser fortfarande taskigt ut. Förstår inte riktigt det här med basker ändå. Visst är det passande  till finuniform men till vanlig uniform så passar ju fältmössan bäst anser jag. Mest praktiskt med. Känns som det här med basker mest är en showoff på nåt sätt. Hade baskern på mig på kasern för första gången nu ikväll och enbart pga av att Eriksson i 101:an snott min fältmössa. Bockade mig ner för att klappa en katt och vips var baskern i backen.. det hade aldrig hänt med fältmössan ♥

Har fått en liten guldig ponnyhäst!

Brandutbildning och CBRN utbildning. CBRN - Chemical, Biological, Radioactive & Nuclear threats. Fick släcka lite eld och rulla docka. Hade väntat mig en större utmaning dock. Att tex få ta mig genom tunnel med brinnande napalm och liknande.. men det är väl som i övriga landet..nedskärningar även i försvaret :)

Dock blev vi gasade med tårgas och det var ju lite kul och tårgasen låg tjock i luften. Men återigen så vart det för simpelt. In i en hemmagjord gaskammare och hoppa lite hit än dit. Jag vill prova mera! Typ arbeta med gasmask på eller nåt så man får känna av ordentligt. Har haft CBRN en gång tidiagre och då läckte min mask en aning så det var mindre trevligt om man säger så. Denna gången var den helt tät och det enda som kändes var lite svidande känsla på huden under halsen precis där masken satt åt och det blev lite fuktigt.

Dock var det lite småkul efter övningen när vi sanerade oss. Tårgaspulvret sitter ju kvar i kläderna så det är viktigt att borsta av ordentligt innan masken åker av. Och sedan lufta sig minst 60 min så att tårgasen försvinner. Men när det beordrades mask av så hade vinden precis vänt och tårgasen drivit hän till vårt saneringsställe så övningsledaren började spotta och fräsa och beordrade mask på igen. Lucky me hade jag inte tagit av min än! Det tråkiga var att vi fick gå 7-8 km för att kringgå gasen på väg hem. Men då vart vi iaf färdigsanerade när vi kom tillbaka till regementet!

Ja, jag skulle ju köpa nåt ordenltilgt för muckarbidraget hade jag tänkt. Ett minne från min stora Kvarnutmaning. Hade bestämt mig för en klocka då jag haft samma sedan studenten och det liksom är dags för en ny nu..verkligen..  Men helt plötsligt så fick jag för mig att jag behövde en ny dator istället :S Och inte kunde jag vänta på muckarbidraget heller.. Så nu har jag fått barn! Tjoff tjoff - här går det undan!


SONY VAIO 15.6"

Processor - Intel dual core 2.13 Ghz
Minne - 4 Gb ram
Hårddisk - 500 Gb
Grafik - 512 Mb ATI
Pris - Snordyr

Vi hade några fältdygn med förläggning och opostering. Jag var ansvarig för o-platsen och byggde världens snyggaste o-post. Så jäkla grym! Dock fick vi fälla en stor björk som stod lite ivägen. Vår Löjtnant ville inte veta hur stor den var när jag skulle berätta om vårt bygge, pga försäkringsskäl haha! Tydligen skulle man ha utbildning i trädfällning när kalibern blev lite tyngre..jaha.. Men ner gick den iaf!

Och så stolt jag var över o-posten! Helt dold från alla sidor och håll, inget synligt i värmekamera framifrån. Den var varm, torr och tät och jag som är så frusen av mig var varm och go varenda minut där jag låg och spanande!
Kolla sista bilden.

Förarbete



Maskering med granar



Färdig o-post!

Är hemma på efterlängtat påsklov! Nu är det inte många veckor kvar i kvarn. Närmare bestämt endast två. Vi startar med avslutande fältvecka efter påskledighet sedan är det muckarvecka! Sanslöst vad tiden gått fort! Känns helt overkligt att man ska tillbaka till sitt gamla liv och gamla jobb. Jag kommer att sakna Kvarn och allt med det.

Under de sista veckorna har vi övat mycket grupps strid och även provat ta terräng i grupps ram för att sedan gå ut i eldställningar och försvara mot mål i terrängen under olika scenario med p-skott och hela baletten. Jag som är gruppchef har med andra ord fått jobba arslet av mig. Det är mina kommando och mina beslut som gruppen följer och gör jag fel skiter sig hela momentet. Feel no pressure!! Men det är kul och utmanande även om man blir helt slut i huvudet..

De senaste veckorna

Första synliga marken i Kvarn




Kissepaus




Utspisningsplats snöhög




Rast och vila på Micke










ISO-utspisning




P-skott



Visitation efter skarpskjutning

Tänkte driva lite med befälen på visitationen - särskilt fänrikarna. Har köpt en äckligt söt liten gul blomma i en vit kruka som jag placerat på byrån som står rakt fram i logementet när man kommer in genom dörren. Den går inte att missa med andra ord. Kan det bli mer tjejigt med en jäkla gul blomma liksom? Tänkte att Kaptenerna och ev Löjtnanten inte skulle bry sig nämvärt. Kanske skulle Löjtnanten fälla en ironisk kommentar om kvinnor i försvarsmakten.. men inte ett ljud. Hmmmm.. Så nu väntar jag med spänning på Fänrikarnas reaktioner nästa vecka. De kommer att bli vansinniga, haha!!! Men det är kanske bara jag som tycker att det är skoj?

Exakt likadan fast gul!

Vi har ju som jag tidigare nämt haft en hel del poliser som övat uppe i kvarn. Ena dagen när de sista grupperna hade genomsök av fordon och fordonsspärr med spanska ryttare så kommer en av polisbilarna körandes för att passera - alltså inte med i övningen. Naturligtvis är det Dildar som är med i genomsöket och då han tar alla sina uppdrag på största allvar (vissa bitar åtminstone..) så stoppar han polisbilen och börjar vinka in dem innan Fänriken hinner med, och ska gå fram med en blind handgranat för att genomsöka deras fordon.

Dildar hade tänkt låtsas hitta granaten och gripa dem om inte fänriken avbrutet hans försök till egen övning haha!! Jag kan inte beskriva hur många tårar som fälldes av skratt! Only Dildar.. fast Dildar själv var djupt besviken att han inte fick slutföra sitt uppdrag såklart!

Såå kul med Strid i bebyggelse! Det var rent ut sagt skitskoj att leda gruppen genom SIB-gata och korsningar och genom alla momenten! Dock spelade vädret oss ett spratt genom att vara soligt ena dagen och töa upp allt längs gatan för att sedan frysa på under natten och fälla lite snö som ett döljande lager till dagen därpå. Vurpa 1! Aj som f*n och en hel del nya blåmärken.. Vurpa 2! Aj som in i helvete!! Jag bröt nog ryggraden eller nåt.. and so on.. Inte helt lätt att springa på is inte.

SIB övningarna fortsatte sedan med rensning av rum i SIB-villa. Lite tempo och action. Tyvärr blev man helt "blind" när man övade ett moment på ett sätt hela tiden och man övar in "ett" betéende. Som när vi övade rensning av rum och gick in genom dörren från samma sida hela tiden. Så mot slutet av dagen när vi var lite trötta och såsiga i huvudet skulle vi plötsligt öva från ett annat håll och jag som ska rensa mejar ner befälet på vägen för jag får för mig att jag ska stå på andra sidan. Dock var där ju ett befäl och en dörr i vägen och jag skäller ordentligt på befälet att han är i vägen samtidigt som jag klämmer fast en gruppmedlem bakom dörren och själv lyckas fasta MITT I dörröppningen medans handgranaten sprängs inne i rummet... Sanslöst.. Och befälet frågar leendes vem det egentligen var som stod på fel plats?!

Vi har haft skyddsvaktsutbildning under en 100 timmars arbetsvecka! Fast det var inte så farligt, varken så svårt eller tufft som jag trodde. Ganska logiskt. Man måste bara ha koll på lagstödet och se till att ha ryggen fri i de olika situationerna som kan uppstå. Men sen när man står där i verklig situation är det nog inte så enkelt som man tror. Eller så är det tvärtom som jag upplevt ett par gånger sista tiden, att när det väl gäller så agerar man instinktivt och på nåt sätt "vet" exakt vad man ska göra. Men det återstår att se.

Vi gick igenom lagar och paragrafer för vad som gäller som skyddvakt och har även övat Crav Maga block B & D för slag med batong, gripande och påsättande av fängsel. Vi övade genomsök av fordon och olika scenarier praktiskt som man kan stöta på som skyddsvakt. Med massor av fantasi och 36 taggade GSU soldater med överskottsenergi så gick det ganska vilt och hårt till. Men gjort med kärlek dock! Lite blåmärken och tillvridna leder fick vi nog alla till mans under veckan, men det var kul! Skyddvaktsproven gick bra och ytterligare en givande och kul vecka i Kvarn passerade förbi!

Under utbildningsveckan befann sig en massa poliser på regementet och bedrev olika övningar så det var blåställ och polisbilar överallt. Under ett moment så övade vi med en inlånad kapten(?) på kasernplan och jag skulle förevisa en händelse tillsammans med honom. Han kom gåendes bortifrån och från inget drog upp en kniv och rusade emot mig mig skrikandes att han skulle döda mig. Jag skrek mina kommando, sköt varningsskott och sköt honom sedan i bröstet (lösplugg) och övriga gruppen stod dolda bakom ett gäng bilar och tiittade.  Dock var jag och kaptenen väldigt synligt för alla poliserna som kom av sig lite och undrade vad som stod på! Så han fick lugna dem lite och förklara läget!!

Soldat K som Post 1:a vid simulerad infartspost

Sista veckorna har varit ganska mycket full rulle och de lediga kvällarna har gått åt till en massa annat smått och gott än bloggen tyvärr.. I Kvarn finns faktiskt ett underbart soldathem som bjuder på det mesta. Det finns datorer för alla datorspelsnördar, 2 filmsalar med soffor och mys mys och ca 750 dvd'er(!), musikrum och bastu, biljardrum och sällskapsspelhörna.

Jag brukar sitta i samlingsrummet och koppla av med dagens aftonbladet och snacka skit med föreståndaren Ann-Helen när jag fårtid över. "Samlingsrummet" som är ett mysigt bibliotek med soffgrupper här och där och nya som gamla böcker från golv till tak på varende vägg. My cup of thea med andra ord!! Och då mitt internet är så slött och retar gallfeber på mig så har jag valt att slöa till det på soldathemmet istället med lite cola och nåt gott skit att stoppa i magen :)