***

Då vart man tillbaka till iskalla K1.. Kavallerikasern. Där man duschar nere i fängelsehålorna (källaren) bakom pansardörrar med kodlås. Här är ruskigt slitet och runt 15 grader inomhus. Men utanpå är det en enorm pampig och vacker byggnad. Här tränar man till den beridna högvakten och det finns hästar och hästskit överallt.

Utanför K1 finns massor av löparterräng och fysar gör vi ju. Så vi samlades vid spåren och bestämde att vi skulle träffas 18.30 igen men springa enskilt. Elljusspåret skulle gå i en fast bana på ca 2 km. Lagom med 3 sådana varv tänkte jag. Men mitt lokalsinne är som det är och första varvet blev ett eget påhittat varv lite här och lite där då där finns massor med olika spår och gångar som korsade varandra och förvirringen blev total. Men jag kom tillbaka till ursprungsplatsen igen och insåg att det inte blev som tänkt men att det funkade ändå. Lagom med ett lika dant varv till. Efter halva gick det utför. Ordentligt. Och då menar jag inte i form av höjdskillnader som här tyvärr är gott om..

Blev förvirrad över vilket spår jag tidigare tagit och valde fel. Helt fel. Sprang långtutöver och runt den tänkta banan och kom till sist ut inne i stan någonstans. Det är här jag borde vänt och sprungit tillbaka den väg jag kom ifrån.. men jag tyckte att jag hade koll på vart jag var ungefär och att jag "bara" behövde komma runt nästa byggnadskomlex så skulle jag komma in på löparspåren igen. Säkert.

Sprang och sprang, och sprang, över torg, längs gator och över campus till Tekniska högskolan och längs gator igen. Men till sist kom jag in i skogsmiljlön igen efter att förföljt en löparklädd människa med förhoppning om att han skulle in till spåren. Vilket tempo männiksan hade! Och som att det skulle hjälpa mig. Det blev bara värre. Helt vilse i skogen och ingen koll överhuvudtaget vart jag var. Klockan blev långt över 18.30 och det gick spår hit och dit och överallt och jag hade inte ens koll på om jag sprang mot rätt håll ens. Ingen var där att fråga.. Hittade nån jag fick frågat till slut men de visste inget om K1.. 

Såg en parkerad buss på ena sidan i utkanten av löparspåren vid nåt tillfälle. Efter en kvarts ihärdigt kutande (ngt stressad!) så såg jag bussen igen - fast från andra hållet! Vad i helvete!! Jag gissar på att jag irrade omkring i en mil eller nåt innan jag till sist kände igen mig igen. Lerig till knäna och adrenalinfylld som få nådde jag K1 där det bara var att krypa till korset under höga skratt från mina kamrater.

Har självinsikt nog att inse mitt urdåliga lokalsinne och orientering utan karta men jag är faktiskt grymt imponerad över att jag lyckades springa konstant i backe upp och backe ner med det höga tempo jag faktiskt hade. Lite panik och adrenalin gör tydligen mycket!

Kavallerikasern, K1

 Så vart det det där grymma fälttestet*.. Tack o lov hade jag ett giltigt resultat på 13.20 från i våras när vi sprang i Kvarn så jag slapp pressen. Men av någon anledning så fick jag för mig att jag skulle springa det i igen.

Vilket jag förbannade mig själv för, när jag var inne på tredje tunga varvet av fem och ett halvt. Min kamrater tyckte dessutom att jag borde undersökas mentalt då man inte gör fälttestet frivilligt. Men det är ju bra träning tänkte jag. Hade dock sämre tid denna gången - nästan en minut sämre (!). Det tror jag var tack vare att jag inte hade piskan på ryggen och tog det lite lugnare, bara för att jag kunde. Var inte alls lika trött som i Kvarn efteråt och hade så gott med ork kvar att jag kunde spurta i mål. Så lite besviken blev jag på mig själv över att jag inte pressade mig mer, så jag ska nog springa igen om ett par veckor.

* Fälttestet är ett löptest på 2 km med full stridsutrustning. Dvs kängor, uniform/motoroverall, hjälm, 1-2 liter vatten, skyddsväst, stridsväst med vapentillbehör och magasin, och ditt vapen såklart - Ak5. En sammanlagd vikt på ca 20 kg kom vi fram till efter att räknat på det. Godkänd tid för detta varierar beroende på vilken befattning man har. Skyttesoldaterna har 12.30, medic har 13.30 och staben har 15 minuter på sig. 





                   
             Före                               Före                        Under                    Efter

Efter en vecka på HRC och övernattning i sletna och  iskalla K1 så vart det äntligen dags för inryck på Livgardet. Veckans fasa var inte alla vaccinationssprutor mot rabies och allt annat värdsligt skit. Det var det grymma fälttestet.. Men det överlevdes det med och över lag var det en rolig vecka med praktiska utbildningar vilket jag tycker om!

Veckans överraskning kom när jag äntrade vapenvårdslokalen för Ak5 utbildning. Vem står inte där och flinar, om inte en gammal fänrik från förr!! Blev smått överrumplad och svor högt, samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta. Här är man i stockholm och nock fan ska man bli förföljd dit! Ingenstans slipper man de där fänrikarna.. Men det var rätt kul samtidigt, för saknaden från Kvarn har varit enormt stor och det var trevligt att få gå under en av fänrikarna igen en hel vecka. Och det säger inte LITE. Hade dock nytta av vår relation när det blev beslutat att jag och en del andra inte skulle få nån pistol pga besparingar och därmed ingen utbildning heller. Då det visade sig att fänriken skulle hålla i utbildningen så vart det  bara att fråga snällt och sedan glida in i raden bland de andra tursamma! Så kul!!

Under veckan var det också täthetsprov skyddsmask i gaskammaren och olika brandövningar. Fänriken skötte den liggande dockan. På hans station ställde jag mig strategiskt först i kön - vilket gör det lättast att släcka, då dockan inte blivit varm än och inte har så mkt bensin på sig. Fänriken flinade så där lite elakt som bara fänriken kan och bytte medvetet håll på kön så att jag hamnade sist. Anmärkte på att det var med flit det där, och han svarade med att jag minsann skulle få det extra svårt! När det sen äntligen blev min tur så tittade han på mig, flinade ännu mer, och dränkte sedan in dockan i bensin från topp till tå. Och vid det laget var den uppvärmd så pass att den självantände. Var så god Zahn!! Tack Fänrik..

Jaha.. väntetid på Arland igen.. Tack o lov för internet!
Upplever att de är lite snällare i säkerhetskontrollerna här på Arlanda än på Sturup och tänkte att det inte skulle bli några problem idag då jag vidtagit noga uttänkta säkerhetsåtgärder. Jag tog mig nämligen bryet att checka in mitt bagage! Och allt tänkbart som skulle kunna stoppa mig i kontrollen lades ner däri!! Safe to go!! Trodde jag..

Nock fan började det tjuta när jag gick igenom kontrollen och jag kunde inte för mitt liv begripa vad det skulle vara för jag hade INGET på mig som skulle kunna ge utslag. Hade t.o.m en sekunds tanke på nåt främmande alienimplantat jag inte visste om men sedan tog den förnuftiga hjärnhalvan över och jag förklarade vänligt, men bestämt för tanten, medans hon visiterade mig, att jag har INGET SOM KAN PIPA!!!DET ÄR OMÖJLIGT!!! 


Stickprov.. säger hon då. 
"Cursed" säger jag..

Har tid över på Arlanda innan bussen går till Livgardet. Massor av tid då det mer passande flyget rent tidsmässigt  var fullt såklart. (Tur jag har min dator!) Så nu har jag botaniserat och fått koll på alla affärer och små shops som finns här runtomkring på vänteavdelningen. Det de har genmensamt är att det är dyrt!! Jag som tänkte fika blir lite snål när en biscotti kostar 30 spänn och dricka till 40. En skorpa liksom.. Det blir man inte ens mätt på.

Men jag har åtminstone kommit till insikt om att Stockholmare nog är dumma (några åtminstone..),  så nåt har jag fått ut av denna väntan. En kille från en livsmedelsbutik haffade mig när jag gick förbi och ville presentera sitt utbud. Han hade massor med varor som jag kunde köpa med och ge bort i present.

Bland annat ekologiska Spirulina alger för 250 spänn (!) burken. SJUKT ju! Vem fan köper det? Om jag nu skulle köpa nåt ätbart på burk för 250:- så skulle det definitivt inte vara en massa slibbiga alger som luktar akvarie när man blött upp dem i morgonjuicen eller dylikt. Jag skulle däremot betala 250 spänn för att slippa dricka skiten. Ge bort!? Ja då antar jag att det är en affär med presenter man ger bort till folk man inte tycker om.. Kan nog tänka mig ett eller två gamla befäl jag gladeligen skulle tvångsmata med alger :D

Jo så vart det, det här med säkerhetskontrollen på flygplatsen. Det går ALDRIG bra det där. Björn får skämmas varje gång så det var tur att jag fick det tidiga flyget idag och fick gå själv.. Tror det ligger i släkten.. Kommer ihåg sist när vi var på Mallorca då säkerhetsvakterna kom rusande och skulle golva farsan eller nåt för han hade glömt en mobil i fickan som de inte hittade och stora larmet gick när han passerade kontrollen. Suck.

Första gången nu upp till Stockholm var man lite småstressig från början då det var nya rutiner, och jag är ingen van flygresenär direkt. Och inte blev det bättre när de vägrade släppa igenom mig pga min nyckelknippa.  Som man ska så lade jag av allt man ska i de små baljorna som går genom röntgenmaskinen, så ock mina nycklar. Då kallar kontrollanten hispigt på vaktstyrkan och börjar hojta nåt om ammunition! Som om jag skulle smuggla ammunition!? Fattar de inte att folk har olika intressen och de ofta representerade i nyckelknippor? Men det fanns ingen förstålese för att jag hade en tom patron i knippan. Förlängd 7 mm jaktammunition som jag själv skjutit och sedan har det av den tomma hylsan och spetsen från en ny patron blivit ihoplödat till ett mycket fint minne med stort sentimentalt värde. 

Jag förklarade hela förfarandet flera gånger, men det hjälpte föga. Kön växte, och vakterna vägrade släppa igenom mig och Björn stod bredvid och skällde att jag skulle lämna den ifrån mig. ALDRIG i livet! Jag lämnade rubb och stubb utom min hylsa och rusade tillbaka där jag kom ifrån, ut genom incheckningen igen. Hittade info disken snabbt som f*n och lyckades posta den till mig själv, stressad och irriterad som få. Sedan när jag skulle in igen vid incheckningen kom jag på att mitt boardingkort låg vid min väska och jacka vid säkerhetskontrollen längre fram. Vad gör man??

Så idag hade de tydligen beslutat sig för att man inte fick ha väska "i väska" så det var bara att försöka få upp necessären från botten av ryggsäcken. Och ovan den låg en massa trosor och behåar som jag fick dra upp.. Typ; HÄR! Håll detta! till kontrollanten. Och kön växte.. Igen. Medans jag lite stressad strödde underkläder överallt. Som sagt, skönt att jag var själv denna gång åtminstone!

Se, den är väl inte så farlig?

Har varit och sett dokumentärfilmen om de danska soldaterna stationerade på Camp Armadillo  i Helmandprovinsen i södra Afghanistan. Den går på independentbiografer runtom i landet och rekommenderas. Skrämmande dock..



                                                      Trailern finns HÄR


                                                            OM FILMEN

En härlig helg i Danmark avnjöts med familjen, go mat, och givetvis ett besök på BonBonland! Vädret var med oss under hela resan och endast lite regn i kön in till Bonbonland. Därinne fanns nöje för både stora och små och vi hade alla en trevlig heldag. Vi åt Safaribuffén inne på en av restaurangerna då en hamburgare kostade 60 spänn, cola till det 35 spänn och ville man då ha pommes till så ytterligare 35 spänn - 130 DANSKA för ett MC Donalds meal!!! Buffén med dricka blev lite dyrare men så värt det! Det var supergott och vi hade kunnat stå oss en vecka!

Tröstpris



Pga sit ttillstånd fick syrran inte åka denna vilket hon var djupt
besviken på! Och med all anledning - den var kul som synes!



Efter denna hemska tur satt Mackan & jag spyfärdiga på en bänk och
tyckte synd om oss själva i en halvtimme och vägrade åka nåt mer..

För nån helg sedan var det Mikaelifestivalen i Trelleborg. Årets händelse om man är Trelleborgare! Och det som drar är givetvis PerIkles i stora öltältet, fredagskvällen varje år. Dock var jag i Danmark och levde rövare denna helg och missade spelningen. Men hittade passande nog favoritlåten på en väns facebookprofil. Denna kan man utantill. Varsågoda!