***

Wow för spränghandgranat! I torsdags hade vi våra oficiella skarpa kast! Det var såååå fräckt! Först torrövade vi precisionskast med blinda handgranater. Eller som vi kallade det; handgranatsboule. Sedan fick vi kasta med övningshandgranater. De sprutar som ett tomtebloss när man kastar och har sedan som spränghanndgranaten en fördröjning på 3 sekunder. Därefter fick vi ta oss till sprängplatsen för riktig action.

Tyvärr fick vi sitta i ett skyddsrum och kuckelura medans var och en kastade sin spränghandgranat. Jag hade helst velat titta men med tanke på att splitterverkan är upp till 300 meter så stannade jag snällt kvar i skyddsrummet. Men både smällen och tryckvågen kändes rejält in där med!

Sedan vart det äntligen min tur och det var himla kul! Förstår inte det här med nervositet inför skarpt kast som Kaptenen pratade om. Det var ju bara spännande!! Som jag sagt innnan; Ledorden är LUUUUNGT och metodiskt! Visiterade delarna, apterade dem och på ordern En spränghandgranat eld! så osäkrade jag granaten genom att först dra ut säkringssprinten (ringen), trycka upp en säkringsbygel och sedan ropa Spräng kommer! precis innan jag kastade iväg min granat och grepen släpptes. Ner i skydd bakom kastplatsen och 1000 - 2000 - 3000 - BOOOOM!


Info Spränghandgranat 56 (SoldF.com):

Handgranatsboule



Sprängplatsen



Skyddsrummet

Det började med att löjtnanten lade 30-bilen i dikeskanten i onsdags. Väghyveln hade snöröjt vägen fel påstod han ;) och där det såg ut att vara väg i kanten var det i själva verket diket. Men sedan kom han i torsdags när vi övade korridorförfarandet skarpt och påstod sig veta exakt varför han åkte ner i diket. Han undrade om jag visste vart däcken kom ifrån. Hmmmm.... jag gissade på skåne eftersom det kommer glirigar om oss snapphanar jämt och ständigt haha. Jo visst kom däcken från skåne. Närmre bestämt Trelleborg HAHAHA! Så det vart mitt fel att löjtnanten välte 30:an i diket tydligen! Nåja..den kan jag väl ta på mig! Att jag lyckades hålla 20-bilen på vägen berodde tydligen endast på att mina däck var gjorda i malaysia - bra skit det!

Men på hemvägen från övningsstället tar jag kurvan innan backen 500 meter från kasern och känner hur bilen blir "skum", segar till och drar en långsam suck och dör på väg upp i backen. Givetvis är jag placerad mitt i vägen och blockerar ALL trafik i alla riktningar. Så kul! Skulle rulla bak och åt sidan men trots backen så rör sig bilen inte en meter.. Knuff knuff av personalen på flaket och jag kunde backa in åt sidan och lämna fri lejd åt bilköerna. Sedan kom en leendes löjtnant med bogserlina och stark 30-bil och bogserade mig till kasernplan där alla stod och väntade.. Löjtnanten var ju också tvungen att tjalla för motorinstruktören som förnyat mitt förarbevis direkt via telefon så jag lär väl få höra om det på måndag.. Nåja, jag har inte lagt den i diket åtminstone..

Resten av veckan har varit fantastiskt kul!! I onsdags transporterade jag och Kn plutonen till övningsstället där vi skulle öva skarpt stridsparsvis med uppdykande mål i terrängen. Till detta nyttjades mål som befälen drog upp efterhand med lina och som vi skulle skjuta på. Det var riktigt kul och gick bra.

Det är precis som att alla skärper till sig och verkligen gör rätt när det är på "riktigt", dvs med skarp ammunition. Kaptenen och Löjtnanten hade haft bandvagnar på området att pressa ihop snön så att vi kunde verka ordentligt och äntligen kunde vi utföra stridsmomenten ordentligt och koncentrera oss på just det. Såååå kul! Jag var 1:a första gången sedan lämnade jag över befälet till min stridsparskamrat så han kunde öva lite. Rätt skönt att få följa när man annars alltid är den som leder och tar alla besluten.

I torsdags fortsatte vi med att öva skarpt gruppvis korridor bakåt. Det var så jäkla kul och vi lärde oss massor. Det är helt annorlunda att öva skarpt. Man blir så koncentrerad på uppgiften och gruppen och allt annat försvinner. När man övar torrt blir det mer slarv och man känner efter för mycket när man hukar sig/reser sig för femtioelfte gången i rad. Nu plötsligt hade vi riktiga mål som dök upp och skapt att nedkämpa med samtidgt som vi drog oss tillbaka med korridorsförfarandet. Adrenalinet hade kunnat ta en hur långt som helst utan att man blivit trött. Häftigt!!

Vi hade grävt ut en brasplats i terrängen på väntplatsen där vi kunde värma  oss mellan varven. Men solen sken och värmde på rätt bra trots minusgraderna så det hade inte behövts. Men det var rätt mysigt ändå. Blir lite mer gruppfeeling när alla sitter samlade och pratar och skrattar mellan allvaret! Och visst hatar jag snö numera men här är fantastiskt vackert uppe när solen lyser!

Min stridsparskamrat & Jag

Brasmys


På väg mot transportplatsen igen efter en givande dag!

Våren kommer till Sverige men inte i Kvarn. Där har vi fått mer snö istället.. Sedan har det ju lyckats töa några dagar för att sedan frysa på igen och gjort om all lössnö till tung issnö. Och vägbanorna till glashala avåkningsfaror istället! Trodde inte det kunde bli värre att kämpa "frammåt" än i den snö som varit men nu har jag fått testa på nästa nivå med. Jag låter nog jäkligt gnällig men jag har bara "fy fan!" att säga till det med.

Växelvis framryckning. Jaha. Ett steg utanför vägen och tjoff - rakt igenom 1.2 m hög issnö. Når inte ens botten och sitter där spetsad. I lössnön kunde man röra benen frammåt men i issnö vill det inte. Tar tag med händerna för hävprincip men de brakar igenom. Vad göra?? Och samtidigt försöka leda gruppen i strid, växelvis framryckning när alla örlar omkring på exakt samma ställe och kämpar musten ur sig i snön. Hur lyckat är det när inte ens gruppchefen tar sig en meter frammåt?? Jaja.. vem sa att det skulle vara en dans på rosor att vara gruppchef.

Men jag undrar vad övningen ger mer än fysisk träning/utmattning. Själva förfarandet med stridsövningen blir ju totalt lidande då allt vi får göra är kämpa oss frammåt i snön. All energi åt att ta sig en pyttebit fram. Borde det inte ge mer att i så fall öva stridsmomentet detta på plogad/hyffsat tilltrampad yta där vi faktiskt kan ta oss frammåt/bakåt/runt som det är tänkt i en sådan situation? Så att man får öva själva stridsmomentet ordentligt?? Vem framrycker på ett helöppet fält med 1.5 meters snö växelvis/ansatsvis/blixtlås? Återigen blir jag väldigt konfunderad över våra yngre befäls tanke bakom sina moment. Men det är kanske jag som tänker för mycket. Nåja två dagars snökämpande har säkert gett en hel del nya ben och armmuskler. Om inte annat så har jag fått känna på ordentlig mjölksyra och träningsvärk åtminstone!

Sista permishelgen på ett tag. Har lite att göra och typ bara lördagen på mig så inga besök för min del denna helgen. Var lite långledig under sportlovsveckan och var då runt och hälsade på ALLA! Trevligt men samtidigt en aning stressigt och "ej avkopplande" om man nu kan uttrycka sig så. Så denna helgen blir till mig och endast mig. Ska skriva lite om veckan som gått under morgondagen och visa lite kuliga bilder. Som när jag blir bärgad av en 30-bil pga av sönderkört fordon, hehe! Men nu ska jag dra mig ner till A9 för en förhoppningsvis urtevlig A9 Friday med Mikaela och Maria!

Jag håller alltid annars på att kämpa med rätt kost och massor med träning för att hålla figuren och gärna gå ner lite i vikt också.. För första gången i livet så kämpar jag för att inte gå NER i vikt. Har redan tappat massor och ska jag palla alla dessa fysiska utmaningar kan jag inte bli mindre eller klenare. Så varje kväll har jag kroppslig återhämtning i form av att jag kränger och trycker i mig en massa "skit" ovanpå den vanliga maten här. Hela mitt skåp är fullt med godis och snacks och jag är sååå körd om det blir skåpsvisitation. Det står uttryckligen i KompI att all mat är förbjuden att ha i skåpen.. Oooooops!

Jag käkar kakor, chips, godis, nötter och framför allt Marabou frukt & mandel - massor med kalorier och supergott! Bästa favoriten är ändå Semlor som vi handlar på Östenssons inne i Borensberg och tar med ut hit och mumsar på! Definitivt värt 4 mils körande, hehe! Nåja vi har himla roligt på våra små trippar dit iaf! Fast det är helt sjukt när en sådan tråkig sak som att handla flera mil bort plötsligt är ngt kul och trevligt i vardagen..

Men idag var där ett par grabbar som slog mitt semlefrosseri med bravur. De gjorde chokladpudding på 16 portioner i en stor spann! Det är rätt imponerande! Då vart jag inte värst idag åtminstone... Men vad jag ville komma till med detta är att det känns jäkligt skumt att faktiskt kunna trycka ner vad som helst i vilka mängder som helst och det är helt okej. Med motiveringen att jag behöver det!! ;)

(jaja...jag vet.. jag borde egentligen byta ut allt skit mot mera nyttig mat... men det äter jag redan. Mitt frosseri infinner sig därimellan!)

Ja då har man klarat av första fältveckan. Och inte vilken fältvecka som helst. Typ den värsta fältveckan nånsin. Vädret var katastrofalt och kaptenen sa att han aldrig varit med om en värre fältvecka under sin yrkesverksamma tid. Så klapp på axeln till oss som klarade det. En hel del bröt faktiskt. Runt 14 av 37 bröt någon gång under övningen/veckan.

Vädret var hemskt. Snöstorm med klass 1 varning och upp till minus 20 vissa tillfällen. Och fick vi någon sovsäck?? NÄ. Matkkylan hade ihjäl en oavsett hur mycket granris vi stoppade under.. Fyfan. Och all matriell snöades över och "försvann" i snön på ett kick så det gällde att ha stenkoll på alla saker. Allt vårt vatten frös så vätskebristen gjorde sig snabbt påminnd hos de flesta. Svullna, torra och blodiga läppar. En del fick förfrysningsskador vilket inte är särskilt bra då man aldrig blir riktigt återställd från det.

Jag klarade mig hyffsat bra. Inga förfrysningsskador åtminstone och inga brutna ben :) Är ganska seg tror jag. Dock var jag helt slut sista dagen. Orkade knappt lyfta av vapnet över huvudet och jag hade ont överrallt. Gick som gruppchef under fältveckan och sedan som en av två plutonchefer sista delen så hjärnan gick på högvarv. Och nån sömn vvra det inte att tänka på. Få timmar och många som föll bort i posttjänster. Sov i snitt 1.5 timme per natt och då var det köldsömn. Och till sist vart det inte mycket med en.

Ett komaexempel: Rast och vila. Tänkte att jag ska ta på mig värmejackan. Av med stridspackningen. Öppnade väskan och tog upp och på värmejackan. Stängde väskan igen. Kom sedan på att jag nog skulle ta på mig min värmejacka. Öppnar väskan och inser till min fasa att värmejackan är inte där!! Den är borta!!! Eeeeehhhhhh...

Överlag gick det bra men vi hade en natt när allt gick åt helvete och stridsvärdet var 0. Beckmörkt, trötta och sletna. Ont om personal då många brutit och ansvarsuppgiftern fick göras om när det gäklkde tältuppsättning. Som för övrigt bara klyddat då det saknades behövlig material. Jag skulle avvika också för att skriva postlista och lämnar över befälet till några av komarockarna. Bad choice.. när jag är tillbaka har det beslutata sig för att gräva "ur" lite till runt täktet och inte tagit bort tältpinnarna först. Till detta hör att det var ca 60 cm snödjup som vi stod i med pågående snöfall rutnomkring och i becksvart mörker. Hälften av tältpinnarna borta. Nål i höstack. Alla ville bryta och halvgrät nästan av utmattning.

Jag fick svära satan av mig och sa typ att:  Inte EN ENDA jävel vågar bryta nu!! ALLA känner lika dant och jag själv vill bara lägga mig ner och dö här och nu. Men det kan jag inte för jag har ett ansvar och det har alla ni med. Lämnar ni nu sätter ni resten av gruppen i ännu värre och omöjligt läge. Så inte en jävel vågar bryta nu!! Pushade dem  att med sista krafterna få ihop matrielen igen och samla det så vi skulle hitta det dagen efter trots kraftigt snöfall. Stuvade in gruppen i ett annat tält och gick för att ta emot en halshuggning av fänriken. Allt han sa var att det som gällde nu var att överleva för natten. Hmmm.. Jaha?...snopen.

Sista natten hade jag sovit en timme när vi blev utkallade till eldställningarna. Alla var sega och det tog lång tid för alla att komma på plats. Sedan skulle vi riva förläggning och lasta upp på lastbil för omgruppering då vi vart röjd. Fyfan vad vi slet. All matriell skulle ner till vägen genom skogen och tältet vägde ton och gick knappt att vika pga all snö och is på. Men sedan räckte det inte med vägen utan allt skulle över ytterligare ett fält som bestod i orörd djupsnö. FY FAn vad alla fick slita. Vi höll inte tiden men jag var stolt ändå. Över de som slet. Tydligen maskades det lite bakom ryggen på mig men de som slet, slet ordentligt. Jag såg hur slut de var, dubbelvikta av utmattning och jag drev på dem igen. Och de fortsatte.. Vilken insats!

Därefter march ett par km för vidare transport med 20-bilarna. Snacka om att gå i sömne, haha! Trodde vi skulle till ny föläggningsplats och kämpa med de stelfrusna tälten i mörkret. Gissa om snopna mannar när 20-bilarna stannade utanför kasern. TVå underbart supergoa timmar i säng blev det innan det var dags för revelj. Så vart första fältveckan avklarad.

Ibland är det en aning småjobbigt att vara tjej faktiskt. Inte så ofta alls men ibland. Som när man blir kissignödig. Då önskar man ibland att man hade något att "hala ut".. Mina kamrater har funderat och funderat och tipsat om allehanda trattar och eventuella hjälpmedel till mig men jag hittade inget som lät bra.. :S 

Nä här är det ner med byxorna och uppvisning av skär skånsk rumpa! Och det låter ju hyffsat enkelt men eftersom det är en hel del snö så måste man först trampa runt och göra ett lite område man kan huka sig ner på utan att stoppa hela rumpan i snön. Sedan är det först av med vapen och stridsväst för att komma åt att ta av snöblusen med blöjknäppningen för att kunna ta av snöbyxorna . Sedan ner med fältbyxorna och långkalsningarna och frysa rumpan av sig ett antal minusgrader. Funkar men ibland känns det jäkligt bökigt. Särskilt när det är bråttom vilket verkar vara nyckelordet i svenska försvaret. Och det är inte lönt att vara blyg i alla fall utan man kissar där det funkar, kamrater eller inte, runt omkring.

Nu drar vi iaf ut på fältvecka och jag ska lysa upp övningsfältet med min skära lilla rumpa. Eller lilla och lilla.. Ses om en vecka.

Hmmmm.. står här och väljer mellan två onda ting inför vår fältvecka Tisdag-Tisdag. Kalla kängor eller alldeles förstora kängor??

Har fortfarande inte lyckats få rätt storlek på mina vinterkängor (90-kängorna) utan de är alldeles förstora. Att det ska vara så förbannat svårt att få kängor till små fötter..  Även om jag har 3 par strumpor är de alldeles förstora och foten glider för mycket för att fixa långmarch utan uppkomst av ytterst otrevlig skoskav. Det slutar även med att strumporna glider fram och korvar sig under och framme vid foten. Det tar ca 2 veckor till innan jag kan vänta mig rätt kängor.

Har ju mina egna supersköna Meindlkängor i RÄTT storlek. Men de är i Goretex och blir lätt kalla i det klimat som infinner sig i Kvarn - ISTIDEN mao. Och kalla fötter ger kall kropp och kall kropp ger oduglig soldat. Dessutom så vet jag också att om Goretexen bli våta igenom så är de svåra att få torra i rimlig tid. Dessutom kan jag inte få plats med de tjocka vita yllesockarna i mina egna kängor utan bara ett par tunna fuktavledande + stålgrå. Tillräckligt? Hmmmmm...

Undrar så vilket som är bäst. Antar att vi kommer att röra på oss en hel del under fältveckan och långmarscha och då håller man ju värmen. But still.. blir det för kallt så är det ju kört! Och får jag skoskav direkt är det kört! Aaaaaaaaaahhhh! Vad ska jag göra?

Meindl Performance

Sådärja! Då var Terrängbil 20 kortet avklarat!! Det var ett antal år sedan jag körde överhuvudtaget, typ 6?? Men fick alltså chansen att förnya det under denna utbildning (Tackar Kaptenerna i Kvarn). Fick köra 13-bilen en gång en vecka innan och sedan uppkörning 20-bil direkt i slutet på denna vecka. Tanken var att jag skulle få övningsköra åtninstone en halvdag åt gången ett par gånger med 20-bilen, men det blev inget med det utan uppkörning direkt. Tack o lov så gick det sketabra och jag klarade alla momenten som ingick i uppkörningen, inklusive trång och glashal körning i uppförsbacke och nedförsbacke i charmiga Borensberg (Göta Kanal). Sedan att växelspaken lossande två gånger och flög iväg i hytten så jag fick stanna och skruva fast den igen var ju knappast mitt fel. Härliga fordon, de där terrängbilarna! :D


 

Igår blev det extra Crav Maga för oss som ville finslipa teknikerna. Det var på vår lediga tid så vi blev bara 4 (!) Perfekt!! Ensamrätt på instruktör är aldrig fel - kan ju inte bli bättre inlärningssituation!

Och idag fortsatte vi med fys hela förmiddagen. Vi började med ett pass i gympasalen där vi gick runt på stationer och hade styrkeövningar. Vi brottades på mattor, knäböj med cattlebells och olika tacklings och dra varandra åt sidan lekar. Jobbigt men kul såklart! Fick en kille lite närmre mig i storlek än min stridsparskamrat och jag hade bättre chans att kamma hem poäng.

Därefter vart det löpning 5 km. Inga problem tänkte jag! Men såklart tänkte jag inte på att det naturligtvis låg ett tjockt lager snö på löpspåret vilket ger  samma effekt som att springa i sand. Asjobbiga kilometrar med andra ord. Men jag tänkte såhär: att löpning är definitivt inte min grej men har man nu sprungit i jobbig snö och tagit sig runt utan att dö och inom given tid så kommer det ju att kännas superlätt när man väl ska springa på "skottad gata". Typ: Det som var jobbigt innan är inte lika jobbigt om man gör nåt som är värre. Make sense??

Nu har vi övat strid i 2 hela dagar. Och det är kul. Om det inte vore för all JÄVLA SNÖ! Snö i munnen och snö i ögonen och snö i nacken och 2 kg snö på vapnet. Prova den här: Tex efterhandsförfarandet. Första steget kastar man sig i skydd vid påskjutning. Därefter rullar man åt sidan (för att sedan gå upp i sittande skjutställning). Hur tror ni det fungerar att rulla i ett antal decimeter snö? Jo man faller rakt igenom snön och ligger på botten med fullt av snö runtomkring och kommer ingenstans. Weheeey!!

Vi har även marchtränat denna vecka och åtgången på plåster ur plutonsapoteket har varit stort. Har lite småskav men det beror på att jag ff inte fått kängor i rätt storlek. Specialbeställde ett par men när de kom var de fel strlk iaf.. Suck. Ska ta mina egna så fort det blir varmare klimat här uppe. Dvs i juni då antagligen med tanke på all denna snö.

Usch känner mig lite gnällig nu. Men sanningen är den att jag har väldigt kul ändå. Så många skratt som jag får här varje dag kommer jag inte i närheten av hemma! Och gruppen börjar bli grupp och vi hittar våra roller, samtidigt som det märks att vi börjar känna varandra mkt bättre nu efter en månad tätt inpå och vet vad vi går för lite mer och kan skämta på ett helt annat sätt med varandra. Dock märks det i hela plutonen att det är någonstans i konfliktfasen vi ligger nu. Trötta och gnälliga och lättretliga som få!

Jag blev oundvikligt morsa här i vår grupp i alla fall då jag delar logement med lite yngre grabbar. Och nu har smekmånadsfasen passerat med buller och brak och vi är som vi är mot varandra. Jag håller grabbarna i örat och skäller ut dem efter noter här för tillfället när de slänger sina kläder och utrustning på golvet. Och imorn ska jag tvinga upp alla tidigt och fördela städuppgifter så det blir ordentligt gjort. Jag kör alltså över veckans gruppchef totalt men är man inte chef nog får man skylla sig själv. Så det så.

Japp -  det är snö upp till midjan. Där satt jag ju bra!

Äntligen fickjag prova bada isvak!! Igår när vi kom hit efter helgpermis stod det marchträning på schemat. Men vi skulle även ha med extra skor och motoroverallen och extra vantar.. hmmmm... I min lilla hjärna blev det snabbt = ISVAK!! Och visst hade jag rätt! Jag spred mina funderingar och idag frågade ngn orolig själ(som inte alls ville bada isvak) Kaptenen på lunchen och Kaptenen sa att vi inte alls skulle bada nån isvak varvid jag blev jättebesviken. Men sedan vart nästa marchmål Kjällesjön och hoppet  kom tillbaka. Har alltid velat testa hur det är och se hur kroppen reagerar. Spännande!! 

Ca 2-3 grader i vattnet och lufttemp på runt 7 minus. Torr och fin luft. En säkerhetslina på, isdubbar på och en korrekt anhållan om att få hoppa i isvaken, sedan vart det fritt fram. Lite svårt att komma fram till kanten bara då det var hal is med vatten ovanpå och när jag steg frammåt ett steg så gled jag tillbaka dubbelt så många så till sist fick Fänriken ta en kvast och knuffa fram mig i rumpan, hahaha!

Tog några sekunder på mig sedan ett kliv ut. Första sekunden kändes absolut INGENTING. Sedan kom reaktionen i hjärnan. Total chock och hyperventilering. Intressant. Sedan vart det bara att lägga resurserna på att hålla sig flytande i lugn och fin takt och att få kontroll på andningen så att jag korrekt kunde anhålla om att få stiga ur isvaken. Typ: Fänrik! SSsssssssoldat Zzzzahn anhåller om att få ssssstiga  upp ur isssvaken. För att göra det lite roligare tyckte fänriken att anhållan skulle ske på Östgötska men det blev inget av det - kunde inte blivit på mer klockren skånska! Sedan vart det bara att koppla loss dubbarna och ta sig upp. Gled upp och fram som en liten säl!

Sedan kom det jobbiga. Sprang upp till ombytesplatsen mässandes FY FAN, FY FAN, FY FAN, FY FAN... Och det var nog ganska så exakt FY FAN!! Vid detta laget så började kroppen domna bort totalt och fingrar, hud och tår började värka nåt enormt. Av med alla blöta kläder vilket inte var helt lätt då kroppen inte fungerade, allra minst händerna, och kläderna verkade "sitta fast" på kroppen. Torka snabbt, snabbt med handduk och sedan på med uniformen och värmejackan för att springa mig varm igen. Helt ok. Men fy satan vad ont det gjorde..

Lilla jag som för 3:e ggn frågar om jag får hoppa i - glömde säga FÄNRIK först..

Lilla jag på väg att få en intressant köldchock

Lördag spenderades på Onoff där jag äntligen fick köpt min kamera! En skitsnygg liten Canon Ixus 100 IS. Sedan var det dags för supergoa vänners sällskap i Staffanstorp hemma hos Ina och Joakim där vi firade hans 30-årsdag med goa tilltugg. Himmelskt gott efter att ätit Kvarnmat ett tag. Det bjöds på hemmabakade piroger, räkfyllda små mojjar, nybakat foccaciabröd, morötter, gurkstavar, dippa, kladdkaka med grädde och en massa chips. En liten caipirinha slank också ner! Jättetrevlig kväll!

En snabb visit hemma denna helgen! Hann inte ens täffa min familj och nu dröjer det ett tag tills nästa hemresa ser det ut som. Men jag känner att jag kan inte flyga runt och träffa "alla" när jag väl är hemma. Dels så blir det stressigt och sedan så känner jag att jag gärna vill vila lite och ta det lungt när man väl är ledig för ovanligheternas skull. Så därför fick det bli så denna gången.

Denna helgen prioriterades snyggot Magnus Betnér och hans show Livets ord i konserthuset malmö. Han är så frispråkig, liberal och grym. Riktigt råa kommetarer. Det gillar jag :D, rå humor!! Sara på jobb hade fixat biljetter men då jag kom försent pga snöförsenade tåg från Linköping fick jag sitta lite bredvid men längst fram ändå (handikappsplatserna) med gott om plats att röra mig! Så många garv det blev - rekomenderas! Men man får vara beredd på frispråkighet och många fula ord och en hel del sex. Men vem gillar inte det??

Bild: Sara Ollesdotter, facebook

Crav Maga Block A avslutades med en heldags slagsmål med stridsutrustning och vapen :), mycket kul!! Eventuellt blir det några extrapass för de som vill finslipa teknikerna lite mer och jag har givetvis annmält mitt intresse!

Tänkte ju testa min ena goda kamrat Svensson och hoppade på honom i matkön (ISO utomhus) när inga befäl syntes till så det blev våldsam brottning och Eriksson anslöt. Det såg nog lite roligt ut för Svensson var på ena sidan med mig fastklistrad och Eriksson tryckte mot mig från andra sidan så det slutade med att jag var klämd emellan dem och kunde veva med armar och ben som en sprattelgubbe utan att ramla ner. Sedan tog nån annan över och jag kunde ställa mig fint i matkön lagom tills befälen kom ut hehe och grabbarna låg ner och brottades på för fullt haha!!

Men som sagt.. man får igen. Klockan 24.oo dag in permis  är jag nyduschad, nästintill barfota och iförd pyjamas på väg till sängen. Från ingenstans kommer svensson och slönger upp mig på axlarna (har ju gått ner en del i vikt..) och rusar ut och slänger mig i en snödriva hahaha!! Men under färden dit lyckades jag iaf dra ner byxorna på honom så han utförde sitt dåd med rumpan bar, hehe! 

Kvarn en solig fin dag!

Denna vecka har spenderats en hel del på skjutbanan med nya skjutställningar enligt nya PEKen som är mer stridsinriktad. Vi har tränat eldavbrott och snabba vändningar 45-90 grader med snabb avfyrning. Det har faktiskt gått superbra och jag har blivit nöjd med mina träffar och det känns som skyttet börjar lossna, även riktningsskjutningen (där siktet inte används alls) som jag hade bry med. Torrövade med rödpunktssiktet som "kontrollant" efter uttagen riktning medans jag väntade på min tur och jag fick in bättre och bättre riktning och började träffa tavlan mer och mer.