***

Våren kommer till Sverige men inte i Kvarn. Där har vi fått mer snö istället.. Sedan har det ju lyckats töa några dagar för att sedan frysa på igen och gjort om all lössnö till tung issnö. Och vägbanorna till glashala avåkningsfaror istället! Trodde inte det kunde bli värre att kämpa "frammåt" än i den snö som varit men nu har jag fått testa på nästa nivå med. Jag låter nog jäkligt gnällig men jag har bara "fy fan!" att säga till det med.

Växelvis framryckning. Jaha. Ett steg utanför vägen och tjoff - rakt igenom 1.2 m hög issnö. Når inte ens botten och sitter där spetsad. I lössnön kunde man röra benen frammåt men i issnö vill det inte. Tar tag med händerna för hävprincip men de brakar igenom. Vad göra?? Och samtidigt försöka leda gruppen i strid, växelvis framryckning när alla örlar omkring på exakt samma ställe och kämpar musten ur sig i snön. Hur lyckat är det när inte ens gruppchefen tar sig en meter frammåt?? Jaja.. vem sa att det skulle vara en dans på rosor att vara gruppchef.

Men jag undrar vad övningen ger mer än fysisk träning/utmattning. Själva förfarandet med stridsövningen blir ju totalt lidande då allt vi får göra är kämpa oss frammåt i snön. All energi åt att ta sig en pyttebit fram. Borde det inte ge mer att i så fall öva stridsmomentet detta på plogad/hyffsat tilltrampad yta där vi faktiskt kan ta oss frammåt/bakåt/runt som det är tänkt i en sådan situation? Så att man får öva själva stridsmomentet ordentligt?? Vem framrycker på ett helöppet fält med 1.5 meters snö växelvis/ansatsvis/blixtlås? Återigen blir jag väldigt konfunderad över våra yngre befäls tanke bakom sina moment. Men det är kanske jag som tänker för mycket. Nåja två dagars snökämpande har säkert gett en hel del nya ben och armmuskler. Om inte annat så har jag fått känna på ordentlig mjölksyra och träningsvärk åtminstone!