***

Jag är så glad!! Ibland går det faktiskt framåt!!!

När det gäller träning så finns det vissa saker som man helt enkelt inte är skapt för att göra... Nästan så hela kroppen skriker NEEEEEEJ!! och det tar emot direkt i alla muskler. SÅ har jag kännt inför både cykling och löpning och flera gånger har jag börjat med det för jag har tänkt att det kanske ger sig till slut när kroppen vant sig. Men icke.. har kunnat stå en timme på crosstrainern men INTE springa 500 m utan att kräkas.

Men januaris och februaris träning och muskeltillbyggnad i benen måste ha gjort under. Först och främst har jag tvingat mig på cyklen hela februari och det HAR släppt och blivit bättre och bättre och lättare och lättare. Så häromdan tog jag tjuren vid hornen och gav mig  på min kräksport: löpning... Inte så långt och inte så fort - bara 1 km i stöten, men döm av min förvåning att det faktiskt gick skapligt och UTAN att kräkas. I alla fall första gången.. efter andra kände jag kräkreflexerna i mage/hals. Undrar om jag spänner mig på nåt konstigt vis när jag springer??

Fösta km hade jag en tid som var bättre än någonsin (jämfört med mig själv - urkass i jämförelse med tex Björne..) så nu ska jag fortsätta med detta så jag kan nå mina mål inför en eventuell utlandstjänstgöring. Där måste jag klara 1 km med full utrustning (ca 12-14 kg!) på 6 min eller 6.30 beroende på vilken tjänst jag får.. PUH! Men det är bra att ha ett mål! Och jag måste ju klara polisens tider för 2 km.. Det är ett måste!!