***

Ja då har man klarat av första fältveckan. Och inte vilken fältvecka som helst. Typ den värsta fältveckan nånsin. Vädret var katastrofalt och kaptenen sa att han aldrig varit med om en värre fältvecka under sin yrkesverksamma tid. Så klapp på axeln till oss som klarade det. En hel del bröt faktiskt. Runt 14 av 37 bröt någon gång under övningen/veckan.

Vädret var hemskt. Snöstorm med klass 1 varning och upp till minus 20 vissa tillfällen. Och fick vi någon sovsäck?? NÄ. Matkkylan hade ihjäl en oavsett hur mycket granris vi stoppade under.. Fyfan. Och all matriell snöades över och "försvann" i snön på ett kick så det gällde att ha stenkoll på alla saker. Allt vårt vatten frös så vätskebristen gjorde sig snabbt påminnd hos de flesta. Svullna, torra och blodiga läppar. En del fick förfrysningsskador vilket inte är särskilt bra då man aldrig blir riktigt återställd från det.

Jag klarade mig hyffsat bra. Inga förfrysningsskador åtminstone och inga brutna ben :) Är ganska seg tror jag. Dock var jag helt slut sista dagen. Orkade knappt lyfta av vapnet över huvudet och jag hade ont överrallt. Gick som gruppchef under fältveckan och sedan som en av två plutonchefer sista delen så hjärnan gick på högvarv. Och nån sömn vvra det inte att tänka på. Få timmar och många som föll bort i posttjänster. Sov i snitt 1.5 timme per natt och då var det köldsömn. Och till sist vart det inte mycket med en.

Ett komaexempel: Rast och vila. Tänkte att jag ska ta på mig värmejackan. Av med stridspackningen. Öppnade väskan och tog upp och på värmejackan. Stängde väskan igen. Kom sedan på att jag nog skulle ta på mig min värmejacka. Öppnar väskan och inser till min fasa att värmejackan är inte där!! Den är borta!!! Eeeeehhhhhh...

Överlag gick det bra men vi hade en natt när allt gick åt helvete och stridsvärdet var 0. Beckmörkt, trötta och sletna. Ont om personal då många brutit och ansvarsuppgiftern fick göras om när det gäklkde tältuppsättning. Som för övrigt bara klyddat då det saknades behövlig material. Jag skulle avvika också för att skriva postlista och lämnar över befälet till några av komarockarna. Bad choice.. när jag är tillbaka har det beslutata sig för att gräva "ur" lite till runt täktet och inte tagit bort tältpinnarna först. Till detta hör att det var ca 60 cm snödjup som vi stod i med pågående snöfall rutnomkring och i becksvart mörker. Hälften av tältpinnarna borta. Nål i höstack. Alla ville bryta och halvgrät nästan av utmattning.

Jag fick svära satan av mig och sa typ att:  Inte EN ENDA jävel vågar bryta nu!! ALLA känner lika dant och jag själv vill bara lägga mig ner och dö här och nu. Men det kan jag inte för jag har ett ansvar och det har alla ni med. Lämnar ni nu sätter ni resten av gruppen i ännu värre och omöjligt läge. Så inte en jävel vågar bryta nu!! Pushade dem  att med sista krafterna få ihop matrielen igen och samla det så vi skulle hitta det dagen efter trots kraftigt snöfall. Stuvade in gruppen i ett annat tält och gick för att ta emot en halshuggning av fänriken. Allt han sa var att det som gällde nu var att överleva för natten. Hmmm.. Jaha?...snopen.

Sista natten hade jag sovit en timme när vi blev utkallade till eldställningarna. Alla var sega och det tog lång tid för alla att komma på plats. Sedan skulle vi riva förläggning och lasta upp på lastbil för omgruppering då vi vart röjd. Fyfan vad vi slet. All matriell skulle ner till vägen genom skogen och tältet vägde ton och gick knappt att vika pga all snö och is på. Men sedan räckte det inte med vägen utan allt skulle över ytterligare ett fält som bestod i orörd djupsnö. FY FAn vad alla fick slita. Vi höll inte tiden men jag var stolt ändå. Över de som slet. Tydligen maskades det lite bakom ryggen på mig men de som slet, slet ordentligt. Jag såg hur slut de var, dubbelvikta av utmattning och jag drev på dem igen. Och de fortsatte.. Vilken insats!

Därefter march ett par km för vidare transport med 20-bilarna. Snacka om att gå i sömne, haha! Trodde vi skulle till ny föläggningsplats och kämpa med de stelfrusna tälten i mörkret. Gissa om snopna mannar när 20-bilarna stannade utanför kasern. TVå underbart supergoa timmar i säng blev det innan det var dags för revelj. Så vart första fältveckan avklarad.