***

Blev som sagt kallad till fystester förrförra veckan. Och då jag åkte på influensa två veckor så var jag inte så förberedd konditionsmässigt som jag hade önskat.. Men men.. Jag fick i alla fall göra alla de tester som ingår i en vanlig mönstring tillsammans med ett gäng finninga artonåriga pojkar. Mindre kul - inget att titta på ju, och jag kände mig helt malplacerad. Här kommer iaf en superlång redogörelse för min superspännande och intressanta dag!

SÅ HÄR VAR DAGEN UPPLAGD:

1. Begåvningstestet 80 min. Matematik, kemi, fysik, logik, svenska mm.
2. Hörseltest, syntest, EKG, styrketest ISOKAI
3. Psykologen
4. Läkarkontroll, Cykling - maxtest

Och en jävla massa väntande i en sittsal. Där visade de samma informationsfilm om och om och om och OM IGEN! Det var nästan i klass med tortyr av krigsfångar där de spelar samma musiksnutt hela tiden. Låter kanske inte så farligt men jag har provat det med, simulantvarianten såklart, och endast under en kortare tid. Men hyffsat psykiskt jobbigt. Irriterande så kroppen vrider sig iaf efter ett tag. Svårt att beskriva - måste alltså testas! Men nog om det och åter till fystesterna. Nu vet jag det exakta namnet på försvarets alla stridbåtar och exakt längd och hur många missiler med mera som finns ombord efter att sett den jäkla filmen 15-20 gånger.

Jag gjorde begåvningstetstet först och satt alla 80 minuterna då jag är en person som vill "lösa" saker som är problem. Testet besod av 10 deltest med 10-30 uppgifter på varje, så en hel del alltså. Vissa misslyckades redan där och blev hemskickade, haha.. Fy f*n vad knäckande att få det beskedet. Du är för dum för att fortsätta.. 

Efter begåvningstestet fick jag vänta ett antal timmar innan det rullade på. Full pott hörseltest och syntest. EKG Ok. Sedan var det dags för ISOKAI testet. Det var skitsvårt att få in rätt teknik på bara två lyft. Fick en 3:a och var skitbesviken. Men fick sedan reda på att de flesta tjejer lyfter en 1:a och blir underkända och sedan de som klarar det lyfter  för det mesta en 2:a. Så jag skulle vara jättenöjd med min 3:a sa de. Men jag vet inte..

Sedan var det psykologintervjun och det gick bra tyckte jag. Var inte ett dugg nervös. Fram tills hon tog upp begåvningstestet. Visste inte hur det hade gått ju och när hon rynkade pannan och sa att "sen var det ju det här resultatet.. det var himla intressant.." SHIT, tänkte jag.. Nu ryker jag. Men det visade sig att jag tydligen är ganska smart och tillhör den lilla skara på 4 % som faktiskt fick högsta betyg. Detta har jag givetvis retat Björn för en hel del som bara fick strax över "medel" MUHAHAHAHA! Har typ avslutat allt jag sagt med "men det är bara för att jag är så smart" eller så har jag vid olika tvister noga talat om för honom att jag vet bäst för jag är smartast!!

Jag passerade läkarkontrollen med och sedan var det cyklingen kvar. MIN STÖRSTA FASA! Ett maxtest där man måste ge allt! Man ska alltså hålla rätt/jämt varvtal med hjälp av ett antal lysdioder som ska lysa inom ett grönt område och man får alltså inte cykla för snabbt och inte för långsamt och allt eftersom blir det mer och mer motstånd.

Och jag vet ju att det här med kondition inte är min starka sida så jag var inställd på att det skulle bli dödsjobbigt. Och det var det. Har aldrig gjort något så jobbigt trots att det var under så kort tid. Bara en gång tidigare har jag utsatt mig för total utmattning och det var soldatprovet över rommelåsen där jag inte kunde gå på 2 dar efter. Jag satt dessutom där och cyklade endast i min lilla svarta pushupbehå. Hade nån sagt till mig innan att man skulle sitta bar pga pulsmätare hade jag ju tagit min sportbehå. Fattar inte varför jag inte tog den överhuvudtaget. Måste varit uppjagad på morgonen eller nåt.. Jaja..då gav jag grabbarna nåt att titta på!

Jag satt där och cyklade under uppvärmningsdelen och blev varm som fan direkt. Ledaren sa: "Nå Denise.. hur är det egentligen med konditionen?? Du har lite hög puls tycker jag.. Men du har bra kondition va?" frågade hon grabben bredvid som tydligen spelade fotboll. Efter ett tag frågade jag flåsandes om testet hade startat än?! Då sa hon att det var 1 minut kvar på uppvärmningen. Ajdå..

Sen blev det tungt. Och tyngre och sjuuuukt mycket tyngre.. till sist ville inte benen lyda längre. De kunde inte lyssna på hjärnan som sa fortsätt. Det gick i helt enkelt inte. En märklig känsla. Och när jag gav det allra allra sista  så kan jag tala om att de där sekunderna kändes som milslånga innan jag slog över till nivå 5 och stannade. Blev jättebesviken där med, men killen med den bra kondisen bredvid cyklade en 6:a så då tyckte jag inte att det var så pjåkigt i alla fall! Satt en bra stund kvar på cyklen och cyklade ner. Ändå bar inte benen mig när jag skulle gå av! Men då vet man att man har gjort sitt allra bästa!

Sammanfattade mina resultat hos en vanlig förättare och han försökte övertala mig att skriva in mig och göra en vanlig värnplikt som stridsfordonsförare i 11 mån fast jag är "för gammal". Han skulle göra ett undantag sa han. Med en massa 18-åringar?!? NÄ TACK. Ska jag vara morsa till nån kan det lika gärna vara en egen bebis eller nåt. Behöver ju inte börja med ett gäng tonåringar. Risken är stor att jag aldrig hade skaffat barn efter det, hahaha!! Samtidigt lät tjänsten himla kul men man måste vara realist ibland. 11 mån utan inkomst. NJA... inte min grej.

Men men, en superspännande dag och nöjd över att jag har lite i huvudet åtminstone!